När min sämre hälft kom hem igår fick jag för mig att jag skulle spackla väggen, hade nog problem med att hålla i spadarna så jag gav upp ganska snabbt men han tyckte jag var duktig och det är väl huvudsaken.

Jag har ju hittat vägen upp till vinden, dvs ett hål i taken i förrådet. Och igår gav jag mig fanken på att jag skulle upp. Drog med mig Lars som moraliskt stöd och "steg-hållare". Adrenalinkick till tusen och till min besvikelse var det inget annat än sand och rör uppe på vinden. Så jag klättra ner igen, men nöjd övar att jag nu har sett vad som finns ovanför mig.

Efter tacobuffé på Gourme så gick vi alla fyra hem till Eva där det skulle bli tapetsering. Jag och eva tog och tapetserade en bit vi också. Jag börjar ju bli värsta händiga karln.. :)
Efter 21,5 timme i vaket tillstånd var jag inte i mitt sinnesfulla bruk och kände mig mer död än levande. Frusen och stendöd tog jag gubben armen och gick hemöver när klockan slog 02.30..

Inte nog med det så drog jag väl självklart på en vurpa, låg raklång på backen påväg in under perssons bil.
Eva fick ytterligare en hjärtinfarkt och jag fick mastodanta smärtor.