Mitt tålamod börjar tryta, jävla jag-tror-att-jag-är-bäst kärring..

Gårdagen bestod av en enda lång väntan. Först väntan på att få gå hem från jobbet, dumt nog så tog jag på mig att stanna längre.
Sen kom ju Min bästaste britta - Yeey ;)
Dock fick jag hämta henne i stavre, eftersom hon inte kom av tåget i tid av "okänd" anledning.
haha, det ska vara Britta till nå sånt.
Sen att hon låter som en jävla fjant var ju en annan sak, satt och garva hela kvällen igår tror jag.
Vi drack en skvätt malibu som på den gamla goda tiden :)

Idag är jag hemmahemma och tvättar, inte allt för länge tills att detta hus inte är mitt hem längre.
Det kommer alltid vara mitt barndomshem, men inte mitt hem. Känns jättetrist att behöva lämna det.
Lämna min riktigt fasta punkt.

"Vad som än händer, så kom hem. Inget problem är för stort för att lösas"
Det är vad mamma och pappa alltid sagt till oss.
Hem, jag kommer aldrig ha nått annat hem.
Gullvivevägen är mitt hem.

Om jag ens blir hälften av vad mina föräldrar är, så vet jag att jag kommer lyckas.

               

Jag väljer frihet framför betongen :)